tisdag 23 september 2008

Uppgiven

Idag känner jag mig uppgiven. Det är några saker här i världen jag avskyr och är rädd för. Idag tror jag jag har stött på dem alla.

Jag hatar, hatar och hatar att öppna upp aftonbladet.se och mötas av en pistolpipa riktad mot mig. Varför i all världen måste de publisera just denna bilden? Gah, det gör mig galen. Jag hatar vapen! Det gör väl alla. Men mig skrämmer det skiten ur. Varför måste man explotera dessa bilder. Jag sörjer med Finland men snälla, låt oss slippa dessa bilder.

Sen jag fick barn är jag extremt rädd för kriminella busar och knark i alla former. Jag blev en gång jagad av en knarkare i stan. Detta har satt skräck i mig och ser jag den mannen skakar jag av rädsla och går omvägar. Blir bara värre med åren.

Idag körde en bil på vår annars lugna gata i 150 knyck. Jag har aldrig sett något liknande. Hade det kommit ett barn hade barnet inte haft en chans. Rakt över korsande väg och tillbaka igen. Nu pratar vi lugnt villaområde. Här är ingen genomfartstrafik, många barn och lekpark. Jag var så arg att jag skakade.

Så till dagens tredje och sista händelse. Jag var på stan. Passerade systembolaget. På håll såg jag en jacka ligga slängd längre upp. Passerade. Backade tillbaka. Var det verkligen en jacka? Gick fort dit. Det var en dam som låg på gatan och ingen som reagerade. DÅ kom två kilar och ringde. Damen andades rossligt. Varför i hela fridens namn är vi så rädda att hjälpa andra? Samtidigt känner jag att jag inte skulle vara mycket till hjälp om jag kom först till en olycksplats. Eller , kanske om man måste men gud, det skrämmer mig.

Så, efter dagen behöver jag sömn!

Kram och godnatt!

//Lisa

2 kommentarer:

Anonym sa...

Man gud vilken jobbig dag, att tvingas fronta sina värsta mardrömmar. Värst var nog ändå bilen som körde så fort! Skrämmande. ...Eller, värst och värst, det är ju en definitionsfråga. Killen som skjöt en massa elever är ju värst. Eller ännu hellre samhället som inte kan ta vara på dessa människor som uppenbarligen varit i stort behov av hjälp för länge sen...
Det är samma sak med kvinnan på stan. Vilket samhälle vi lever i, då människor bara går förbi en person i nöd... Brrrr
Man blir mer skrämd av sådana här saker med tiden, och speciellt efter att man fått egna barn. Tänk om de råkar ut för en galen elev med vapen? Eller ramlar ihop på stan och ingen hjälper? Eller blir påkörd på lugna gatan???? :-(
Kram
Kat

Hanna i Det stora grå huset sa...

Usch säger jag bara.
tycker också att det är så himla onödigt med dessa bilder i tidningarna. Men ju värre bild dessto bättre försäljning... Illa tycker jag.

Jag missade den där idioten som köre så fort. Fy vad rädd jag blir när jag hör det. kanske borde vi satsa på sådana där stora lådor att ha mitt i gatorna?

Hemskt också med damen som låg där. Jag har flera g¨ånger kännt av det där med hur fega folk är för att göra något eller lägga sig i... trist, men väldigt svenskt tyvärr.

Kram på dig!
Hanna